mammispia

Sedan inlägget tidigare idag så har jag och familjen haft en kanon dag.

kom på mig själv att jag skriver bara bloggen oftas nu i de "jobbiga" stunderna.
Precis i djupet så behöver jag ut me tankarna och då blir det här.

Åkte buss ifrån färjan igår , ellen sov nästan hela tiden men vart ledsen då vi väckte henne när det snart var dags att kliva av.
då hör jag de förbjudna ljudet ( får ej användas i vårt hem)

SSSHHHHHHHHHHHHHHHH  med kommentarenNu får det väl ändå räcka! ( hon har då varit ledsen i 5 min av 2,5h resa...)

Say what

vänder mig om och frågar vem som bestämmer det men får inge svar. Ingen vill såklart ge sig till känna.
Hoppas hon inte hade några egna barn eller barnbarn.

Har en grannkäring som skall klaga hon liksom har inget annat att göra en att sitta och tänka ut nåt att klaga på.
Henne lägger vi inte nå mer energi än detta inlägg, de är liksom inte värd det.
Vi ler och säger glatt hej åt henne! hon muttrar men jag hoppas att hon ler lite där inne.

Sitter ofrivilligt i denna skräck karusell, vet inte när den går ner, det bara kommer liksom en chock.
I bland hinner jag känna ikroppen innan det bär iväg ner.

Som i skolan, gick ok att ta sig dit men vad är det första jag möts av ett tänt ljus samt ett foto på en lärare som gått bort. POFF en knyt näve som rör runt i inälvorna, illamående och svårt att andas.
Var tur att jag var där tidigt så jag kunna sitta och få ordning på inälvorna, så som de ska ligga och andas.

Min arbetsgrupp som jag knappt känner har ofrivilligt fått en snabb kunskap om mig och hur jag fungerar.
Inte så att jag har gråtit eller varit koko på någotvis. Berättar hur jag mår och ger mig den möjligheten att gå därifrån om det blir för mycket. Ingen press , för då skulle jag antagligen bli koko.

Att jag bad R sluta va en kärring och ta med plats med sina ideer, då de är viktiga för mig och gruppen skulle jag ha gjort förra veckan oxå för så är jag. Rak och ärlig kommunikation.

har nu tappat den röda tråden hundra gånger skratt!

nä tung jäkla svart gegga

Ni annar inte hur mycket svordomar jag raderat under detta försök att skriva..
Känner mig otroligt arg! Ilskan sitter i armarna och vibbrar....

Garv den är kvar men nu fick kroppen sig ett skratt när ellen kom springandes in och ropade att hon är bajsnödig.
De e humor

Ska jag trycka på spara och publicera ? vet f.n inte själv vad jag skrivit eller varför. Läser aldrig igenom det jag skriver , jag fungerar inte så. Ut med känslorna vad det nu är naket, ärligt och i nuet.


Upp eller ner
upp är inte särskilt upp men ändå inte ner
upp kan vara att må bra av att ens dotter skriker bajsnödig
upp kan vara ...
Ner det är ner liksom inte upp
inte upp alls faktist
Ner kan vara att glömma bort att det kan gå upp
Stå still är en omöjlighet
för om inte ner får vara ner
så kan inte upp bli upp
så jag sitter kvar
Ofrivilligt som frivilligt

Vi satte oss i soffan alla tre , tände ett ljus i fönstret.
Sa till ellen att mamma och mammis har och är ledsna för att mormor Carina har gått bort och inte finns hos hos nå mera. Att hon nu var uppe i himelen.

Att ljuset är för henne , vi ställde sedan dit ett kort på henne brevid ljuset.
Vilket ellen sa- vi kan titta på kortet så blir vi glad igen.

Sedan så gjorde jag en ritövning med henne, vi ritade av hennes kropp. Sedan tog jag fram färgerna
blå,röd,svart och gul.
Gav henne en krita i taget som hon fick fritt rita på sin kropp hur hon ville. Hon ritade då:
Blå i ansiktet
Svart i händerna
Röd i magen
Gul i fötterna.

När vi ritade andra henne satte jag känslor på färgerna och hon fick göra om proceduren.

Det är så facinerande hur en 3åring är medveten om sin kropp och känslor. Känndes så befriande för henne att nu få sätta ord på sina känslor som hon kännt de senaste dagarna. Vi valde att inte berätta på en gång då vi var i sådan chock själva så vi inte hade mött henen på ett bra sätt.

Efter så ville hon sätta sig i soffan igen och fråga varför mormor är uppe hos fåglarna , -jag vill ju att hon ska vara hos oss!

Sedan tar hon kortet på mormor och sätter nere på golvet så mormor kan titta hur fint hon ritat.

Kommer aldrig glömma denna fina stund vi delade! Kärlek

I ett rum någon helt annanstans ska en flicka snart stå på en stega och fösta sjärnor i taket.
Stjärnor som lyser när det är mörkt.
Flickan ska välja ut en av stjärnorna, den största, och under den ska hon fästa en lapp.
Det är en dikt som hon har gjort i skolan, man fick i uppgift att skriva om kärlek.
Flickan har ändrat dikten sedan dess.
Nu är det inte många ord kvar.
Bara två meningar.
Flickan ska gömma lappen under stjärnan, klättra ner från himelen och sätta fötterna på jorden igen.
Och varje gång hon sätter på sig nattlinnet, kryper ner i sängen och låter täcket värma kroppen, ska hon tänka och minnas, och hon ska somna och hon ska vakna och hon ska få vara med om nya dagar.

Och det är så det ska vara 
Och hon ska klara det.

Om du dör mamma, då tänker jag forstätta leva.
För dig

text av Johanna Thydell

Upplevt och i bearbetning av mig.

Du var inte min biologiska mamma men du var mer än en mamma för mig! Jag kommer aldrig att sluta älska dig eller glömma dig. Du kommer fortsätta leva i mig. Du vill att jag ska vara rädd om mig själv och att jag ska ta hand om mig själv. Tack Carina för dina ord , dina tankar och din kärlek till mig. Genom dem ska jag leva.