mammispia

I ett rum någon helt annanstans ska en flicka snart stå på en stega och fösta sjärnor i taket.
Stjärnor som lyser när det är mörkt.
Flickan ska välja ut en av stjärnorna, den största, och under den ska hon fästa en lapp.
Det är en dikt som hon har gjort i skolan, man fick i uppgift att skriva om kärlek.
Flickan har ändrat dikten sedan dess.
Nu är det inte många ord kvar.
Bara två meningar.
Flickan ska gömma lappen under stjärnan, klättra ner från himelen och sätta fötterna på jorden igen.
Och varje gång hon sätter på sig nattlinnet, kryper ner i sängen och låter täcket värma kroppen, ska hon tänka och minnas, och hon ska somna och hon ska vakna och hon ska få vara med om nya dagar.

Och det är så det ska vara 
Och hon ska klara det.

Om du dör mamma, då tänker jag forstätta leva.
För dig

text av Johanna Thydell

Upplevt och i bearbetning av mig.

Du var inte min biologiska mamma men du var mer än en mamma för mig! Jag kommer aldrig att sluta älska dig eller glömma dig. Du kommer fortsätta leva i mig. Du vill att jag ska vara rädd om mig själv och att jag ska ta hand om mig själv. Tack Carina för dina ord , dina tankar och din kärlek till mig. Genom dem ska jag leva.