Hetronormen har mig i sina klor!
Har precis varit och sett filmen Milk, film om mannen harvy Milk som började kampen i San fransisco på 70-talet för att Hbt- personer skulle få lika rättigheter. Helt enorm film , med ett stort budskap.
Upp till kamp flatan i mig fick liv igen. Var väldigt aktiv i rfsl för 4 år sedan bla som ordförande, då var kampen för mig att få rätten att bli förälder. Vi vann den kampen och fick rätt att insimineras. Efter den kampen la jag ner svärdet för att njuta av familjelivet som mammis.
Åren har gått och har inte haft nå kontakt alls med Rfsl föreningen i stan, tills idag (de som bjöd in mig).
I skrivande stund känner jag stor längtan till samhörigheten som finns där och öppenheten till att bara få vara.
Jag har varit öppen med min läggning bra länge nu och berättar alltid vid nya jobb el bekantskaper. För att det är jag, och av öppenhet skapas öppenhet.
Men jag minns hur det var ibörjan . första arbetsplatsen ljög jag ihop nån smörja att jag hade en kille som var i lumpen.
Uffa
Hetronormen finns överallt vilket jag anpassar mig till gång på gång och det gör mig förbannad.
Gör det utan att jag är medveten många gånger vilket är ännu mer irriterande.
På dagis vet alla barn att ellen har en mammis och ropar glatt där kommer ellens mammis , medans föräldrarna har noll koll , - ja titta där kommer ellens mamma *suck*
snippa&snopp det är så gud har skapat oss och fy dig som kliver ur den rammen, Om du gör det berätta inte om det utan stanna i din garderob.
Fast nu sägs dessa ord lite finare,- jag älskar homosar och har många vänner men måste de bråka om minsta lilla., de har ju lagar nu.
Harvy Milk tack för din kamp , den är inte glömd och inte avslutad!
ett exempel
Heja syrran!
Jag tycker att det är sjukt att det ens behöver diskuteras om det här i dagens samhälle. Problemet borde inte finnas. Spela roll vilket kön man blir kär i. Vi är ju alla människor och kärlek är vackert, vare sig det är mellan man och kvinna, kvinna och kvinna eller man och man. För mig har det alltid varit så självklart.
Precis som du säger, öppenhet föder öppenhet och jag tycker att det är jättebra av dig att du är öppen om det. Helt galet att folk känner att de inte kan vara det, men jag förstår varför. Det finns elaka människor där ute... eller rädda kanske jag hellre ska säga, som tar ut sin rädsla på helt fel sätt istället för att fråga.
Jag blir nyfiken på filmen, den måste jag nog se! Och visst finns det folk som inte tänker till - så är vi nog alla. Vi hetero, menar jag. Att vi inte alltid tänker oss för, utan det slipper ur oss ord, som vi kanske inte ens förstår att de sårar. Att säga mamma isf mammis tror jag tex kan vara en sån grej. Man blir osäker och vet inte vad man ska säga.
Jag menar inte att ta i försvar, utan mer bara säga att jag tror inte det alltid beror på förakt eller liknande negativa orsaker. Däremot spelar förstås heteronormen stor roll i samhället - det har du utan tvekan rätt i!
Jag märker nu när jag jobbar på dagis, att jag sällar mig till mängden... har kommit på mig själv att säga "mamma och pappa" trots att jag inte har en aning om ifall de lever tillsammans eller är skilda eller om de är homosexuella. Och jag blir lika arg varje gång! Ändå brukar jag tänka mig för.
Det här kan jag skriva länge om, märker jag... ;-)
Vad stolt jag är över dig min dotter att du står på dig. Fortsätt med, och det vet jag att du gör.
Det är bara med att vara öppen och diskutera saker som vi kan förändra vårt samhälle.
Kram Pappa.
